Bryt mot reglerna!
Många minnesvärda tal bryter mot de grammatiska regler och blir just av den anledningen minnesvärda. Ett spännande exempel på det är John F Kennedys berömda "Ask not what your country can do for you - ask what you can do for your country". (Kommer fyra minuter in i filmen.)
En mer korrekt meningsuppbyggnad skulle vara. "Don't ask what your country can do for you" Men denna mening låter inte alls lika kraftfull som originalet utan blir mer neutral, som vilken mening som helst. Jämför "Don't ask" med "ask not".
Skälet till varför Kennedy inledde sin mening med "ask not" var naturligtvis för att finna balans och jämvikt när han inleder nästa stycke med "ask what". En typisk anafor. Snyggt eller hur?
Men minst lika viktigt för ihågkomsten är själva leveransen av citatet. Vi märker att Kennedy verkligen ger eftertryck åt vad han säger och har en tydlig paus när han uttalar "ask not". Små, små detaljer som sticker ut men som ger önskad effekt och därför blir minnesvärda.
Kennedy låg för övrigt ofta på randen av det grammatiskt tillåtna. Ett annat berömt tal höll han i Berlin den 26 juni 1963. Han sa:
"Two thousand years ago the proudest boast was civis romanus sum (Jag är en romersk medborgare). Today, in the world of freedom, the proudest boast is 'Ich bin ein Berliner'... All free men, wherever they may live, are citizens of Berlin, and, therefore, as a free man, I take pride in the words 'Ich bin ein Berliner!'"
Vad Kennedy säger är att han är en Berlinermunk eller en syltmunk. Nu var det ingen som uppfattade honom på det sättet. Tack och lov. Vad Kennedy egentligen borde ha sagt är: "Ich bin Berliner" för att mena att jag är en person från Berlin. Men genom att återigen bryta lite mot de grammatiska reglerna åstadkom han historia. Och det är därför som JFK med stolt självklarhet stiger upp på samma PULPET som andra stora talare från vår tid.
Okej. Medvetna grammatiska "fel" kan få passera...
Har du haft möjlighet att lyssna till Nils Hanson? Ansvarig utgivare/projektledare på Uppdrag granskning. Retoriker ut i fingerspetsarna. Jag fick verkligen anstränga mig för att INTE hålla med honom i vissa frågor när han besökte S-vall förra veckan. En analys av hans talarstil vore intressant. Men han kommer kanske inte till tals i offentliga sammanhang så ofta. Och när han väl gör det är det väl mest till försvarstals.
Nej, tyvärr har jag inte haft förmånen att få lyssna till Nils Hansson. Men jag kommer att försöka bjuda in mig själv nästa gång han kommer till stan.
Utan att känna till särskilt mycket om Nils Hanson och hans retoriska förmåga så kan man i alla fall konstatera att mannen i fråga förmodligen har ett mycket starkt ethos. Åtminstone i journalistkretsar. Om han, som jag har kunnat läsa mig till, dessutom har ett erkänt bra material som duger till att bli bok och dessutom gång efter annan blir inbjuden till allehanda föreläsningstillfällen så innebär det förmodligen att han är lite av en svensk journalistikens David Beckham (om jämförelsen förlåts). Man behöver inte vara världens bästa fotbollsspelare för att bli betraktad som det bland de dyrkande fansen.
Nils tillhör säkert den exklusiva skara som via sitt ethos byggt upp en trovärdighetsgrund som är mycket svårforcerad. Sedan kan ju faktiskt vara så att han är en väldigt duktig föreläsare. Dock tycker jag inte att hans krönikor på svt/uppdrag granskning skilde ut sig från mängden.
