Pulpet

1.Tala chefens språk. Är din chef en sportnörd? Lär dig sportmetaforer och lägg in dem i samtal som handlar om jobbet. (fullträff, mitt i prick, ta sig över mållinjen, lägga ribban på rätt höjd, här krävs snabba tag, ta rygg på någon, koppla grepp om utvecklingen osv)

2. Få allting att låta som om det var chefens idé. I stället för att presentera ett förslag för chefen, säg "Tack för dina råd. Med din hjälp så har jag kommit på en lösning". Då låter det som om den geniala idén egentligen var hans/hennes.

3. Undvik överflödiga komplimanger. Det finns ingen anledning att ösa lovord över chefens nya frisyr. Använd istället komplimangerna strategiskt. Till exempel: "Det var en bra idé du presenterade häromdagen. Så här tror jag att vi kan genomföra den" Lagom smicker.

4. Ge chefen vad hon eller han vill ha. Om din chef är noggrann, och förväntar sig det samma av dig, gör som han/hon vill. Ödsla inte tid på att klaga.

5. Fråga innan du kritiserar. Det är ett sätt att visa respekt för chefens auktoritet. Innan du ger din åsikt, fråga "Är det okej om jag ger några förslag som kan höja projektet?" eller "Är du öppen för ett annat perspektiv?"

6. Matcha chefens intensitet. Om din chef är snabb och energisk, matcha det. Om han/hon är dröjande och eftertänksam, följ det. Varje gång du matchar chefens intensitet så bygger du förtroende och stärker förhållandet.

7. Respektera chefens ställning. Påminn om att du vet att han/hon är chef. Exempel: "Jag har den här idén, men jag rättar mig efter ditt beslut."

De retoriska insikterna fungerar alltså lika bra på en chef som på en publik. Det är bara det att när du talar inför en publik måste du förbereda dig än mer för att göra presentation verkningsfull.

Fabeln lär oss att när två gör precis samma sak, är det trots allt inte samma sak: Dess predikan har bäst verkan vars livsföring motsvarar hans lärdom.

Nå, Hasse började sitt föredrag och lade ut texten. Men plötsligt så som han ihåg en historia som han ville dela med sig av. Han berättade om ett spännande möte på tåget som han tidigare under dagen varit med om. Berättelsen spårade fullständigt ut och med tydlig berättarglädje tog han studenterna med storm. Alla tjöt av skratt och tårarna rann ner för kinderna på alla och envar. Kurt log och insåg värdet av lektionen och tackade Hasse för hans fina insats.

En tid senare föll det sig som så att Kurt hade möjlighet att återigen få lyssna till Hasse Alfredsson men nu under ett helt annat tema. Kurt bänkade sig långt bak i lokalen och förväntade sig en trevlig stund. Hasse påbörjade sitt tal och en bit in i talet kom han plötsligt på en historia som han alldeles nyligen varit med om. Han hade under eftermiddagen mött en människa på tåget på väg till dagens föreställning och fortsatte att berättade en historia som blev fullständigt skruvad. Det var i detta läge som Kurt Johannesson kände igen hela berättelsen från lektionen med sina retorikstudenter.

Hasse Alfredsson, som den gode improvisatör han är, hade berättat exakt samma historia igen men på ett sådant sätt att den upplevdes som fångad i stunden.

Detta är ett exempel på det extemporerade talets dilemma. Att tala extemporerat innebär i korthet att du skrivit ner ditt tal, tränar in ord och formuleringar och sedan väljer att tala till din publik som om du talar improviserat. Risken finns då att du upprepar en god historia på ett sådant sätt att det upplevs som hämtat i stunden men trots allt är en gammal intränad version inför en publik eller åtminstone delar av en publik som hört det förr.

Egentligen finns det inget att invända mot metoden, om du nu inte har oturen att få samma åhörare i publiken än en gång. Risken är nämligen att denna del av publiken inte kommer att uppskatta dig som talare lika mycket utan uppfatta dig som mindre trovärdig.

Ett annat exempel på denna metod är även den hämtad ifrån universitetsvärlden. Den handlar om en lektor, också i Uppsala men nu vid Juridicum, som vid ett tillfälle kom ner för lärartrappan ut till hörsalen till de väntande studenterna. Där på sista trappsteget snubblar han och tappar ut alla sina föreläsningsanteckningar. Generad sopade han snabbt ihop sina anteckningar till en hög, lägger ifrån dem sig med en suck och håller sedan, enligt de närvarande, en fantastik föreläsning. Stor succé!

Tyvärr tar inte denna historia slut här. Naturligtvis talar eleverna med varandra och då kan en äldre elev som redan upplevt detta berätta för de nya, beundrande studenterna att så brukar Lektor Thorsén (vi kan kalla honom så) göra första gången han håller en föreläsning för en ny klass.

Varför gör man på detta viset kan man undra? För att bygga sitt ethos, för att visa på ödmjukhet och mänsklighet. När du bjuder på dina misstag vinner du dina åhörares hjärtan. Men risken finns att om du upprepar dig för någon som sett eller upplevt händelsen tidigare att denna känsla kan vändas emot dig med motsatt effekt.

(av grekiskans rhetor), talare, vältalare.

- retorik, talarkonst, konsten att påverka med ord. Grekiska sofister uppträdde från 400-talet f.kr. som lärare i retorik. Mest betydelsefulla av dessa var Georgias. På 300-talet f.kr. bekämpade Platon retoriken till förmån för logisk  argumentation, medan t.ex. Aristoteles inordnade retoriken i vetenskapernas system som den psykologiska tillämpningen av logiken. 300-talet är de stora Athenska talarnas tid med Isokrates, Aichines och Demosthenes som mest berömda representanter. I Rom fick retoriken praktisk och politisk betydelse genom bl.a Cato d.ä., Cicero och Caesar samt författare som Seneca d.ä och Tacitus. Under medeltiden ansågs retoriken vara den högre utbildningens förnämsta element (jämför trivialskola, fria konsterna). Nutida retorik är dels teoretisk (beskriver en talares prosa), dels praktisk (upplyser om hur talare skall förbereda sig, framträda o.s.v.).

- retorisk, vältalande, högtravande, uppstyltad.

- retorisk fråga, utrop i frågeform; fråga som inte behöver något svar.

På 1600-talet började man kritisera retoriken. Med vetenskapliga tänkare som Bacon och Descartes dök kravet upp på vetenskaplig exakthet. Och senare med företrädare som Kant och Nietzsche så angrips retoriken med kraft som vara ovetenskaplig. Man menade att retoriken bara sökte upphöja sig självt. Denna negativa hållning fick fäste i svensk skolpolitik och från mitten av 1800-talet fanns det varken någon utbildning eller någon professur i retorik.

Men under de senaste 25 åren har mycket hänt. 1988 fick Sverige åter en Professur i retorik då Kurt Johannesson blev den första på 140 år att inneha den befattningen. Sedan dess har vi i Sverige fått fler professorer och mängder av företag har dykt upp för att lära ut den ädla konsten att finna det mest lämpade sättet att övertyga. Numera har de flesta lärosätten åtminstone någon kurs i retorisk framställningskonst och efterfrågan verkar öva från år till år.

- I Danmark och Sverige har vi tagit hänsyn till människors oro eller att man tycker det är praktiskt jobbigt att åka med den gamla versionen av Q400, därför har vi valt att isolera de marknaderna från Q400-lanseringen, säger Mats Jansson.

Eufemismen innebär att man byter ett uttryck mot ett annat som låter bättre, ofta uppfinner man helt nya ord, med en klang man tycker passar. Så kan man förmoda att lokalvårdare och gemensam sektor kommit till. Att genom eufemismen byta ett ord mot ett annat kan efterhand också komma att ändra själva ordets innehåll.

Retoriken har länge och ofta varit utsatt för liknande påstående. Redan Platon lade mycket krut på att anklaga retoriken för att vara orättfärdig och inte söka sanningen. Och där hade Platon faktiskt en poäng. Vad finns det för anledning att argumentera för det redan sanna och självklara? Där finns ju inga kontraster eller dikotomier. 1+1 är ju 2 och därmed är saken utredd.

Att retoriken inte är inriktad på att söka "sanningen" utan endast "det sannolika" är faktiskt Platons främsta invändning mot den. I sin dialog Faidros från mitten av 300-talet f.kr. låter Platon Sokrates komma med ett intressant och slående exempel på vilken vikt retoriken lägger vid det sannolika istället för det sanna:

Om en svag men modig man har klått upp en stark men feg man och blir åtalad för detta, får ingen av dem säga som det verkligen var. Den fege måste således förneka att han blev klådd av endast en, modig person utan kommer att hävda att de var två eller flera, medan den andre måste förneka detta och hävda att de var ensamma med varandra och då använda argumentet "hur skulle en liten stackare som jag kunna klå upp en så stor och stark karl som honom?"

Anklagelsen som Platon kommer med här är att Retorikern endast använder argument som stödjer dess egna syften. Platons kritik mot retoriken är faktiskt insiktsfull och konstruktiv och har präglat den filosofiska inställningen ända in i våra dagar.

Att retoriken utnyttjas i moraliskt tvivelaktiga syften finns det, som sagt, påtagliga exempel på genom hela historien. Men retorikens avigsidor är en logisk konsekvens av dess funktion i en värld som inte är idealisk. Retoriken är lika ofarlig som ett gevär så länge som man väljer att inte använda det på ett felaktigt sätt. Däremot kan båda geväret och retoriken missbrukas. Men då är det ju inte dessa ting som är farliga utan den orättfärdiga människan som håller i geväret eller agiterar mot folkmassan.

Äras den som äras bör. Tage Danielsson hör till en av vårt lands främsta ordekvilibrister och hans sannolikhetsmonolog är ett stycke genial ironi.

Ironin hör till retorikens figurlära och är oerhört omfångsrik och intressant.
 

Det är intressant att studera de kulturella skillnaderna mellan våra "svenska" gester och de "andras." Om vi bara tittar på de kroppsliga uttrycksformerna hos de olika amerikanska presidentkandidaterna och våra egna politiker kan vi lätt notera avsevärda olikheter.

Studera till exempel mimiken hos en amerikansk politiker. Man kan tydligt se hur de utstrålar tillförsikt. Han eller hon ler med hela ansiktet, talar till olika människor i publiken (oavsett om mottagaren hör det eller inte). Studera sedan gesterna och kroppshållningen. Man vinkar gärna åt någon diffus person, sätter upp tummen i en tydlig vinnargest. Hela kroppen är liksom med och hjälper till att föra ut budskapet med tillförsikt, optimism och ledaregenskaper.

Sätt gärna detta i kontrast till våra svenska politiker. Om vi tittar på Fredrik Reinfeldt så är han nästan helt utan gester. Det är till och med svårt att se några ansiktsuttryck. Han är nästan helt uttryckslös. Det var endast i samband med valsegern som man kunde se äkta glädje i ansiktet och motsatsen, ilska, i samband med Schenström-affären.

Det är i synnerhet som estradpolitiker som stora gester är viktiga för att matcha budskapet. I TV får stora yviga gester lätt en överdriven effekt.

Detta gäller naturligtvis även retorik. Bara för att vi alla pratar varje dag innebär det inte per automatik att vi blir retoriker. Cicero menade till och med att för varje dag som vi inte arbetade aktivt med våra framsteg skulle vara en förlorad dag. Han föreslog därför att vi varje dag skulle skriva texter med en retorisk prägel.

Ett annat sätt att spänna musklerna och träna din retoriska förmåga skulle kunna vara att utmana sig i en poetry slam tävling. Varför inte anmäla dig bara för att få uppleva hur du kan göra framsteg. Eller för att åter citera Cicero. Rytmen får både ord och tanke att stråla.

För att läsa mer om tävlingen och anmälan klicka här

Historien igenom har människor tvingats på reträtt när det uppdagats att de sagt eller gjort något som varit fel. Det finns mängder av intressanta försvarstal och många har blivit efterlämnade till oss för att vi ska kunna dra lärdom av dem.

Ett relativt nutida exempel i konsten att försvara sig hölls av Richard Nixon 1952. Historien var den att det pågick en valkampanj i USA. På republikanernas sida stod general Eisenhower tillsammans med Richard Nixon som sin vise president kandidat. Under kampanjen hade det kommit fram att Nixon hade mottagit 18 000 dollar i kampanjbidrag och han anklagades då för att ha stoppat pengarna i egen ficka. Tidningarna gjorde ett stort nummer av det hela och Eisenhower utövade påtryckningar på Nixon att hoppa av sin kandidatur. Men Nixon stod på sig och det republikanska partiet köpte istället TV-tid för att Nixon skulle få chans att försvara sig inför det amerikanska folket.

Det är i samband med detta som Nixon höll talet som kom att kallas för Checker-talet.

Efter att ha uttryckt indignation över anklagelsen och utan någon egentlig noggrann presentation vad pengarna används till påstod Nixon att varenda cent gått till kampanjen. Därefter vänder Nixon uppmärksamheten till sin privatekonomi "trots att den egentligen bara angår hans familj" och säger att Pat (hans hustru) "minsann inte äger någon minkpäls. Men däremot har hon en rejäl republikansk kappa. Och jag brukar säga till henne att hon ser snygg ut, oavsett vad hon har på sig." Han berättar vidare att han lånat pengar av sina föräldrar men att han nu regelbundet amorterar tillbaka dem.

Det är nu som Nixon gör ett snyggt nummer av anklagelsen och så att säga byter fokus på vad det hela handlar om. Under kampanjen hade nämligen en bidragsgivare från Texas skickat en hundvalp till familjen Nixon och de hade beslutat sig för att behålla den. "Flickorna kallar hunden för Checkers och vi har kommit att tycka om hunden och barnen älskar honom. Och därför säger jag här och nu detta, oavsett vad folk kommer att tycka. Vi kommer att behålla honom."

Minnesgoda läsare kan säkert dra sig till minnes hur en viss stadsministerkandidat omvandlade anklagelsen om slarv av kontokort, försenade dagisräkningar och annat till att handla om en Toblerone. En mycket skicklig förvandlig som alltså är lika gammal som retoriken självt.

En av kollegorna kommenterar det våldsamma räkintaget genom att säga:

"Hey George, the Ocean called. They're running outta shrimp"

Alla runt bordet skrattade hejdlöst åt skämtet utom George. Han sitter där svarslös med ansträngt leende.

Först efteråt, på väg hem i bilen kommer George på den passande kommentaren.

"Oh, yeah? Well, the jerk store called, and they they're running outta you."

Nu var det dessvärre för sent. Det rätta ögonblicket var borta.

En som förstått vikten av detta är Miljöpartiets taleskvinna, Maria Wetterstrand. Istället för att endast rabbla miljoner ton koldioxidutsläpp och antagen global uppvärmning i form av siffror förstår hon vikten att röra känslor.

I onsdagens partiledardebatt kunde vi höra följande i ett av hennes anföranden.

"Herr talman och kära lyssnare! Klimathotet är den största utmaningen som vi står inför. Hur många gånger har vi hört politiker stå i den här talarstolen och säga det? 

Vi hörde tidigare Maud Olofsson beskriva socialdemokratisk politik som ett antal grådaskiga januaridagar. Det är stor risk att vi får mer av grådaskiga januaridagar med de klimatförändringar som hotar den här planeten framöver. 

Jag har fått uppleva en pulkadag på hela vintern. Medan barnen här har väntat på snön som inte kommer har barnen i södra Afrika väntat på regnet, som kom i så stora mängder att det blev översvämningar när det väl kom. Det är de, ska vi komma ihåg, som drabbas allra hårdast av de klimatförändringar som vi i de rika länderna orsakar."

Att måla upp en situation där barn förekommer är mycket effektivt och skjuter rätt in i alla vuxnas hjärtan. Alla föräldrar kan känna in hur det är när barnen inte längre får leka i snön.

Genom att välja tydliga, familjära situationer kan du få till en mycket effektiv argumentation som dina åhörare kan ha svårt att värja sig emot. Men kom ihåg att argumentet måste följas upp med bevis i form av just vetenskapligt torra siffror, statistik eller diagram.

Här ser vi ett tydligt exempel på ordens makt. Om du vill påverka din publik i någon riktning kan du använda dig av mer eller mindre subtila förstärkningsord. Våra synonymordböcker är fulla av tips och förslag som du kan ha nytta av. Lika viktigt blir det naturligtvis när du lyssnar till ett tal eller läser en text där avsändaren använder sig av denna teknik. Då bör din inre varningsklocka ringa. En talare "förråder" ofta sin avsikt genom valet av uttryck. Fundera lite kring dessa tre exempel och vilken färgning valet av ord eller begrepp ger.

Peter diskuterar gärna språkvårdsproblem/språkmanipulation.

Mats är gubbsjuk och springer efter småflickor.

Mona är en stark kvinna som står upp för de svaga i samhället.