Pulpet

Påfågeln utlovade en gång ett pris som skulle ges till den som höll det mest träffande talet om ett moraliskt ämne. Åtskilliga fåglar lät sig då höras, men ingen utmärkte sig så mycket som storken och höken, ty deras tal var så starkt utarbetade att de flesta åhörarna inte kunde gissa vem av dem som skulle ta hem priset. Efter att provet hade avlagts, tilldömdes storken priset. Detta protesterade höken kraftigt mot med hänvisning till att för opartiska domare skulle hans tal alltid väga tyngre än storkens. Men han fick till svar att trots att båda moraliska talen var lika bra i sig, kunde de ändå inte bedömas som jämbördiga, eftersom den ena hållits av en oskyldig stork men det andra av en rovfågel.

Fabeln lär oss att när två gör precis samma sak, är det trots allt inte samma sak: Dess predikan har bäst verkan vars livsföring motsvarar hans lärdom.