Pulpet

Din avslutning är kraftlös. En avslutning av ett tal ska uppfylla två syften. Dels är det ett en signal till åhörarna att talet strax är slut. Ingen åhörare ska behöva bli överraskad av att du plötsligt tystnar. Det ska de ha känt av under dina sista avslutande meningar.

Men viktigare är att den ska ge dina åhörare ett effektfullt och minnesvärt sista intryck. Talat kan uppmana till handling. Att vi gemensamt ska tycka samma sak, komma fram till samma slutsats.

• Ge åhörarna en uppmaning
• Utmana åhörarna
• Bygg vidare på inledningen. Att binda samman inledning och avslutning är ett elegant sätt att visa att du tänkt till.

Att formulera sig enformigt. Att tvingas lyssna på en talare med 300 ord i sitt ordförråd kommer att släcka även den mest entusiastiska föreställning.

Försök därför arbeta på dina tal och ansträng dig att sätta färg på det du talar om. Arbeta på att tala konkret och tydligt och försök undvik abstrakt information. Fundera om du kan använda dig av liknelser och metaforer för att förklara eller förtydliga svåra passager. Och framför allt. Anpassa ordvalet till åhörarna. "Tala till bönder på bönders vis och till de lärde på latin"

Genom att målmedvetet arbeta på utformningen av dina tal kommer du öka din egen glöd vilket kommer att smitta av sig på åhörarna men dessutom kommer du nå fram till dem på ett mer verkningsfullt sätt då du blir en spännande talare att lyssna till.

Att drabbas av förlamande rampfeber. Detta torde vara varje talares fullkomliga skräck. Den absoluta nollpunkten, Dagen d, Armageddon eller vad vi nu vill kalla den. Tillfället när man som talare ställer sig upp för att hålla ett anförande och drabbas av total "hjärnblödning" eller talarafasi.

Med rimlig grad av förberedelse bör i princip alla (möjligen med undantag för de med extrem social fobi) klara av att hålla ett tal inför publik. Alla talare är i olika grad nervösa. Men vana talare vet att man dels gör en bättre prestation med viss nervositet i magen och för det andra kräver i princip alla tal förberedelse. Om du som talare tagit dig tid till att förbereda dig så långt det varit möjligt. Om du som talare tagit reda på vilka som utgör din publik och noga förberett dig bör detta vara tillräckligt för att skicka positiva signaler till ditt nervsystem.

Om du trots noggrann förberedelse fortfarande känner dig nervös, försök hitta en mentalt avskild plats. Gå igenom och föreställ dig att presentation går bra. Försök inse att dina åhörare vill dig väl och att de kommer att uppskatta ditt tal. Genom att tänka positivt på situationen och dina åhörare lurar du din hjärna att sända positiva signaler ut i resten av kroppen. Resultatet blir att du kommer att känna dig lugnare.

När du väl ställt dig upp, le mot din publik, försök släppa ner axlarna och inled ditt tal med något mörkare röst än du vanligen använder. Släpp ut händerna och ge järnet.

Att inte uppfattas som trovärdig. Om man inte är känd för sin publik kan det uppstå förtroendeproblem. Varför ska de lyssna till dig? Vilken auktoritet är du på området du ska presentera? Ännu värre är det om du har en historia med tidigare tveksamma göranden i vilket sammanhang det än gäller.

För att råda bot på detta är det förnuftigt att på ett tidigt stadium berätta om din bakgrund och dina kvalifikationer. Det kan även vara till fördel att låta ordförande introducera dig med en upplyftande presentation. Du måste visserligen följa upp detta i inledningen och med egna bevis peka på din kompetens. Men du har då ändå fått åka lite, så att säga, snålskjuts.

Om du ändå känner att ditt ethos sviktar kan det vara klokt att:

• Citera auktoriteter.
• Redovisa statistiskt säkra uppgifter.
• Ge tydliga konkreta exempel från verkligheten.
• Ta med en trave fackböcker kring ditt område. Plocka gärna upp någon och läs därifrån.

Ingen ska ens få känslan av att behöva tvivla på dina uppgifter. Uppgifterna ska hjälpa dig att bygga upp din trovärdighetsfaktor så högt som möjligt.

Att inte behålla kontakten med sina åhörare. Det finns en uppenbar risk när man skriver ner allt för mycket text i en disposition att det börjar likna ett manus. Ett manus har dessvärre en magnetisk förmåga att dra talarens uppmärksamhet till pappret och åhörarnas dito ut genom fönstret.

Det intresse och den kontakt som du lyckats få initialt måste du arbeta hårt för att behålla resten av din framställning. Fånga åhörarna med blicken. Försök tala till dem, som om du satt vid middagsbordet. Sök ögonkontakt och för försiktigt blicken vidare till den ena åhöraren till den andra. Gör dem delaktiga i ditt samtal.

• Försök behålla initiativet genom att uppmana åhörarna till att ställa frågor.
• Fråga efter publikens egna erfarenheter.
• Gör en handuppräckningsgallup.

Någon har sagt att en talarsituation har ett inslag av frieri över sig. Hur tror du ett frieri skulle lyckas om friaren läste innantill i ett papper eller stirrade in i väggen ovanför sin älskade?

Att låta ens kropp förmedla ett motsägelsefullt budskap. Din kroppshållning, dina gester och din mimik måste vara i samstämmighet med ditt tal. I annat fall finns risken att du förmedlar ett förvirrat budskap till dina åhörare. Men vad värre är att din trovärdighet som talare försvinner.

Du kan med andra ord inte se ledsen ut i ögon, låta kroppen hänga som en säckig kavaj och låta rösten, så att säga, släpa sig fram om du talar om sånt som är trevligt. Och vise versa.

För att råda bot mot dylika olater kan du lämpligen träna framför en spegel. Ännu bättre är att börja gå på teaterträning. Då kommer teaterpedagogen att påtala sånt du måste arbeta på.

Att inte känna engagemang. Denna punkt är snarlik talargroda # 2 men syftar tillbaka på dig själv som talare. Som talare får du inte vara allt för avslappnad eller loj när du kliver fram till mikrofonen. Mycket av din energi kommer från ditt engagemang och din entusiasm.

Det är här som en skvätt nervositet kommer in. En lämplig mängd fjärilar i magen är bara nyttigt och vittnar om att du känner dig laddad, likt en friidrottare som står på startlinjen.

En van talare uttryckte det så här. Förr hade jag magen full av fjärilar innan jag skulle tala. Nu för tiden flyger de i formation.

Intala dig därför att det har att berätta är viktigt, intressant och nyttigt för mina åhörare. De har kommit hit för att lyssna på dig och det du har att säga.

Att inte känna till sina åhörares intressen. Det är av yttersta vikt att försöka uppfatta sina åhörares intressen, utbildningsnivå, kunskap och attityder till ämnet du ska behandla så långt det nu är möjligt. Ju mer du känner till om dina åhörare desto bättre kan du anpassa din presentation till publiken.

Om du inte vet något om dina åhörares inställning till ämnen du ska presentera är risken stor att du lägger krut under fel bro. Om du till exempel ska prata om kvinnors rätt till fri abort och dina åhörare visar sig vara troende katoliker eller om du vill tala om fri etablering för företag och dina åhörare visar sig vara en grupp fackliga ombudsmän är risken stor att du snabbt tappar deras positiva engagemang.

Försök därför så tidigt som möjligt att ta reda på så mycket som möjligt om dem du ska tala till. Ju mer du vet desto bättre förutsättningar har du att lyckas.

Ibland finns det dock inga möjligheter att ta reda på så mycket om åhörarna. Till exempel om du ingår i en grupp talare vid ett seminarium. Försök då istället att närvara vid någon av de föreläsningar som föregår ditt och ansträng dig så långt det är möjligt att göra dig en uppfattning om vilka dina åhörare är.

Man kan också bädda för sig själv genom att i sin inledande presentation berätta lite om vem man själv är, vilken bakgrund jag som talare har och vilka förväntningar som finns.

Att inte komma i tid. Att undersöka storleken på lokalen, akustiken i densamma, om och hur eventuella hjälpmedel fungerar innan åhörare dyker upp är fundamentalt.

Se därför till att allting finns på plats och funkar innan din publik kommer in i rummet. På det sättet förhindrar du att talet stannar upp och pinsamheter uppstår när du måste försöka fixa någonting som inte fungerar. Som talare kan man istället lägga krut och energi på uppgiften nämligen att tillfredsställa auditoriets nyfikenhet. Det är därför de kommer och de är värda all ditt engagemang.

Att inte brinna för sitt ämne. Som talare måste man visa engagemang och brinna för sitt ämne. Hur ska annars dina åhörare kunna smittas av din iver och ditt intresse? Om du märker att du inte känner dig uppfylld av det du ska tala om kanske det är bäst att se sig om efter annan föreläsare som bättre kan föra talan.

Det går dock utmärkt att arbeta med sina känslor för olika ämnen likt en skådespelare men det kräver stort engagemang och hårt arbete. Likväl finns risken för att spela över och då dör trovärdigheten lika snabbt som en mygga på din handrygg eller en tändsticka i snön.

Som talare kan man ibland uppleva känslan av att ha misslyckats med sitt tal. Om den känslan infinner sig är iakttagelsen sannolikt korrekt. Dessvärre!

Förmodligen har man då begått någon av alla de grodor som är så lätt att göra.

Att vara dåligt förberedd. Detta är förmodligen ett av de vanligaste misstagen en talare kan göra. Och det finns hur många bortförklaringar som helst att inte förbereda sina tal. Jag fick så lite tid på mig. Jag hann inte. Det kom saker emellan.

Om du har tackat Ja till att hålla ett tal så borde detta Ja bygga på att du vet att du hinner förbereda dig i lämplig grad. I annat fall borde du tacka nej.

Börja därför så fort du fått uppgiften att samla material som du senare kan använda som underlag till ditt tal. Öppna ett dokument och skriv in allt som kan ha med talet att göra. I detta första skede är du intresserad av så mycket information som du tänkas kan. Samla på citat, historier, minnen, mer eller mindre intressanta upplysningar, fakta, artiklar, bilder, formuleringar, ja vad som än kommer upp. I denna fas talar vi bara om kvantitet. Kvaliteten kommer senare när nu du strukturerar ditt tal.