Talargroda # 9
Att drabbas av förlamande rampfeber. Detta torde vara varje talares fullkomliga skräck. Den absoluta nollpunkten, Dagen d, Armageddon eller vad vi nu vill kalla den. Tillfället när man som talare ställer sig upp för att hålla ett anförande och drabbas av total "hjärnblödning" eller talarafasi.
Med rimlig grad av förberedelse bör i princip alla (möjligen med undantag för de med extrem social fobi) klara av att hålla ett tal inför publik. Alla talare är i olika grad nervösa. Men vana talare vet att man dels gör en bättre prestation med viss nervositet i magen och för det andra kräver i princip alla tal förberedelse. Om du som talare tagit dig tid till att förbereda dig så långt det varit möjligt. Om du som talare tagit reda på vilka som utgör din publik och noga förberett dig bör detta vara tillräckligt för att skicka positiva signaler till ditt nervsystem.
Om du trots noggrann förberedelse fortfarande känner dig nervös, försök hitta en mentalt avskild plats. Gå igenom och föreställ dig att presentation går bra. Försök inse att dina åhörare vill dig väl och att de kommer att uppskatta ditt tal. Genom att tänka positivt på situationen och dina åhörare lurar du din hjärna att sända positiva signaler ut i resten av kroppen. Resultatet blir att du kommer att känna dig lugnare.
När du väl ställt dig upp, le mot din publik, försök släppa ner axlarna och inled ditt tal med något mörkare röst än du vanligen använder. Släpp ut händerna och ge järnet.
