Det viktiga förberedelsearbetet
Att ha tagit reda på alla förutsättningar innan du håller ett tal är centralt i retoriken. Det har till och med fått ett eget begrepp - Intellectio.
Intellecto kan sammanfattas ungefär som att du som talare måste helt förstå vilken retorisk situation du har framför dig. Man kan därför lämpligen ställa sig ett antal frågor. Vad är målet med talet? Till vilka personer ska talet riktas? Vilken önskad effekt ska det få? Vilken art av tal ska hållas? Och vilka andra hänsyn som måste tas?
Först när man är helt på det klara med dessa grundläggande tankar är man redo att ta sig an uppgiften.
Men även en skolad retoriker kan göra fel. Jag fick för en tid sedan frågan om jag ville säga några ord i samband med en vigsel. Jag skulle få några minuter på mig. Jag visste att efter vigseln skulle de nygifta hålla öppet hus med förmodad invasion av glada gratulanter. Jag satte mig ner och funderade ut en röd tråd och hittade snart en kul bild med ensamseglare som jag tyckte skulle passa in i talet. Men vad jag helt glömde bort var att ta reda på vilka som skulle övervara vigseln och hur många åhörare som skulle vara närvarande.
Nå, nöjd med resultatet kunde jag påbörja det avslutande och viktiga memoria-arbetet, alltså själva inlärningsfasen. Den del då man gör talet till sitt eget och får det att låta som om man håller talet helt spontant.
Idag ringde den lycklige brudgummen för att höra sig för om jag glömt bort mitt löfte? Under samtalet framkom det att det att det inte alls skulle vara fullt hus utan endast de lyckliga tu, deras vuxna barn, min egen familj samt vigselförrättaren som skulle närvara. Aj, aj, aj. Helt nya förutsättningar. Talet åkte i elden.
