Använd humor
Hur många gånger har du tvingats lyssna på talare som du upplevt vara så där förskräckligt torra och dammtråkiga? Talare som antingen staplat OH-bilder på hög eller som läst innantill ifrån sitt pratmanus? Förmodligen alldeles för ofta.
Fundera nu istället på vilka talare som du anser sticka ut från mängden. Talare som du upplevt att de nästan har burit iväg dig, som försatt dig om inte i trans så åtminstone i andakt. Som fått tiden att stå stilla en stund. Tyvärr måste vi medge att det inte är ofta som det händer. Men det händer!
Just nu pågår en kandidatur i USA där demokraterna håller på att utse sin kandidat till presidentposten. Hillery Clinton och Barack Obama. Just denna Obama verkar vara av den kalibern som tar med sina åhörare på en resa. Till och med kritiker och republikaner känner att de bärs iväg under talets gång. En republikan erkände helt nyligen att trots hans kritiska hållning kände han sig plötsligt som en demokrat. - "Det var en förtrollad stämning inne i hörsalen" och det var först som han kom tillbaka till hotellet som förtrollningen bröts.
Även om detta naturligtvis är ett extremexempel så kan vi alla förbättra vår talarkonst och göra oss till intressantare kunskapsspridare.
Ett sätt att förbättra sitt grepp över åhörarna är humor. Även om vi varken kan eller ens att det är eftersträvansvärt att agera som en ståuppkomiker så kan vi alla "lossa på slipsen" och släppa lös lite. Att använda humor när man kommunicerar innebär inte nödvändigtvis att man måste vara en god historieberättare (även om det underlättar). Humor handlar också om attityder, förmågan att kunna se det komiska i vardagen, att berätta om sina egna fel och brister.
En god vän till mig och tillika duktig föredragshållare berättade att han brukar förlösa sin publik med att berätta självupplevda anekdoter. En sådan är denna:
Situationen var den att han befann sig på en mindre flygplats någonstans i Sverige och kände att han behövde gå på toaletten. Det bar iväg för snabbt besök. Efter uträttat värv gick han tillbaka till hallen och sökte hålla sig nära utropsdisken för att få komma tidigt in i planet för att få välja plats. Han ville gärna sitta långt fram i planet. När så "boarding" annonserades var min vän snabbt framme och skyndade ut som "etta" genom tunneln mot planet. Till sin överraskning upplevde han hur en medpassagerare också skyndade på för att komma före. Tävlingsinriktad som min kompis är ökade han på steglängd och frekvens. "Här skulle minsann ingen få komma före." Men trots sitt småjoggande ner mot planet upplevde han hur det hela utvecklade sig till en tävling. Mannen bakom hade helt klart lagt på ett extra kol han med. Till slut kom de fram till planet och min vän kunde göra en diskret segergest framför flygvärdinnan. Det var då som mannen bakom taktfullt knackade min vän på axeln. "Du, du har ett långt toalettpapper hängande efter dig." Och mycket riktigt. I samband med sitt toalettbesök hade han lyckats med konststycket att klämma fast en tre meter lång toapappersremsa som han hade gått omkring med inne i avgångshallen och hela vägen ut till planet.
Denna historia och andra från sitt privatlivet brukar riva ner mycket applåder från publiken.
Självdistans och humor stärker ethos, ansiktet utåt. Ingen är perfekt. Därför är det skönt när andra bjuder på sina misstag och inte tar sig själva på blodigt allvar.
När Gudrun Schyman lyckades övertala väljarna att inte avsätta henne som partiledare trots upprepade alkoholproblem, råkade hon, under partikongressen, halka på podiet och förlora fotfästet. Hon var nära att ramla omkull men fann sig i situationen genom att utbrista: "Kvinnor snubblar, men de faller inte." Publikens jubel höll aldrig på att ta slut.
Så uppmaningen blir att leta efter trevliga händelser och personliga anekdoter som du kan dela med dig av. Din publik kommer att uppskatta det och du kommer själv känna hur du stärks i ditt framträdande.
