Pulpet

Många minnesvärda tal bryter mot de grammatiska regler och blir just av den anledningen minnesvärda. Ett spännande exempel på det är John F Kennedys berömda "Ask not what your country can do for you - ask what you can do for your country". (Kommer fyra minuter in i filmen.)

En mer korrekt meningsuppbyggnad skulle vara. "Don't ask what your country can do for you" Men denna mening låter inte alls lika kraftfull som originalet utan blir mer neutral, som vilken mening som helst. Jämför "Don't ask" med "ask not".

Skälet till varför Kennedy inledde sin mening med "ask not" var naturligtvis för att finna balans och jämvikt när han inleder nästa stycke med "ask what". En typisk anafor. Snyggt eller hur?

Men minst lika viktigt för ihågkomsten är själva leveransen av citatet. Vi märker att Kennedy verkligen ger eftertryck åt vad han säger och har en tydlig paus när han uttalar "ask not". Små, små detaljer som sticker ut men som ger önskad effekt och därför blir minnesvärda.

Kennedy låg för övrigt ofta på randen av det grammatiskt tillåtna. Ett annat berömt tal höll han i Berlin den 26 juni 1963. Han sa:

"Two thousand years ago the proudest boast was civis romanus sum (Jag är en romersk medborgare). Today, in the world of freedom, the proudest boast is 'Ich bin ein Berliner'... All free men, wherever they may live, are citizens of Berlin, and, therefore, as a free man, I take pride in the words 'Ich bin ein Berliner!'"

 Vad Kennedy säger är att han är en Berlinermunk eller en syltmunk. Nu var det ingen som uppfattade honom på det sättet. Tack och lov. Vad Kennedy egentligen borde ha sagt är: "Ich bin Berliner" för att mena att jag är en person från Berlin. Men genom att återigen bryta lite mot de grammatiska reglerna åstadkom han historia. Och det är därför som JFK med stolt självklarhet stiger upp på samma PULPET som andra stora talare från vår tid.

Det som gör filmen värd att se ur ett retoriskt perspektiv är Naylors fantastiska förmåga att förflytta anklagelser till att handla om någonting annat, att göra en Status qualitatis som romarna kallade det. Naylor ifrågasätter auktoriteter, anklagelsepunkter och kommer med motbeskyllning på ett imponerande sätt. Filmen är ett måste för varje driven PR-konsult.

1. Vi är först omedvetet inkompetenta, det vill säga att vi inte vet vad som gör oss till goda talare och vad vi kan göra för att förbättra oss.
2. Sedan blir vi medvetet inkompetenta. Detta är en besvärlig period. Vi vet hur vi ska göra men vi klarar inte av det ännu.
3. Det tredje stadiet gör oss medvetet kompetenta. Vi tänker på hur vi talar och agerar, men tankarna på det står i vägen för vårt engagemang i ämnet.
4. Målet är att vi ska vi omedvetet kompetenta. Utan att tänka på det har vi utvecklat en god teknik och kan ägna all kraft åt innehållet.

Med kännedom om denna utvecklingslinje kan vi alltså förstå hur talare med exempelvis rampfeber ska tänka och agera. För det första bör man sträva efter att lära sig acceptera och lära känna sin talängslan. Paradoxalt nog är det så att ju mer man accepterar ängslan, desto mindre blir det. Men det handlar inte bara om tomt accepterande utan samtidigt en gradvis uppbyggnad av kunskaper och färdigheter. Det gäller att med kunskap, färdigheter och erfarenhet väga upp det som rädslan förstör. Det går med andra ord att leva gott ja, till och med bli vän med sin nervositet.

En av de mer kända retoriklärarna var Afthonius som satt samman 14 övningar som eleverna sedan fick vända ut och in på under sina skolår.

Anders Eriksson har på ett förtjänstfullt sätt översatt dessa texter till svenska och de återfinns nu i hans bok Retoriska övningar. Läs den och förundras över kvaliteten på undervisningen man en gång hade. Förmodligen skulle det vara värdefullt att låta dagens elever parallellt med svensktimmen ägna sig åt en nutidsanpassade variant på dessa övningar för att själva bli skickliga talare.

Med anledning av närgångna frågor om den externa rekryteringsprocessen i samband med utnämningen av Mikael Odelberg till generaldirektör för Svenskt Kraftnät. Där det förövrigt bara fanns en kandidat att tillgå.

Men viktigare är att den ska ge dina åhörare ett effektfullt och minnesvärt sista intryck. Talat kan uppmana till handling. Att vi gemensamt ska tycka samma sak, komma fram till samma slutsats.

• Ge åhörarna en uppmaning
• Utmana åhörarna
• Bygg vidare på inledningen. Att binda samman inledning och avslutning är ett elegant sätt att visa att du tänkt till.

Därför att retorik är så mycket mer än bara kunna hålla ett trevligt middagstal. Retorik är att känna av stämningar, lägga in rätt argument vid rätt tillfälle, få åhörarnas att reagera på det du säger.

I de religiösa ordenssällskapen som var framträdande under medeltiden tränades de kommande prästerna i retorik. Målet vara att kasta sin publik mellan känslolivets ytterligheter, mellan skratt och gråt och det med bara några minuters mellanrum.

En framträdande talare under medeltiden var Bernhard av Clairvaux. Det berättas om honom att han var så duktig och engagerad när han höll predikningar att: "mödrarna gömde sina söner, kvinnorna sina män, riddarna sina vapenbröder, ifall även dessa skulle känna sig manade att ansluta sig till honom i klostret".

En samtida präst berättar om ett tillfälle då Bernhard talade till en delegation från Tyskland och lyckade få dem att gråta trots att de inte förstod språket. Det ni!

Så för att lyckas med sina framsteg i talarkonsten är det nödvändigt med studier i retorikens verktygslåda. Lämplig början kan vara de retoriska förövningarna som Afthonios hade tagit fram till dåtidens studenter. Han framhöll 14 förövningar som fortfarande är giltiga för den flitige kandidaten. Progymnasmata

Antag att du representerar ett politiskt parti och ska valtala vid ett torgmöte. Din huvudtanke är att ni står för framtiden i svensk politik. Då kan du välja att tala om ditt parti som ett framtidsparti eller ett progressivt parti, eller ett parti som har svaret på morgondagens frågor. Vi ser att det är fråga om snarlika formuleringar men med olika känslor.

Försök därför arbeta på dina tal och ansträng dig att sätta färg på det du talar om. Arbeta på att tala konkret och tydligt och försök undvik abstrakt information. Fundera om du kan använda dig av liknelser och metaforer för att förklara eller förtydliga svåra passager. Och framför allt. Anpassa ordvalet till åhörarna. "Tala till bönder på bönders vis och till de lärde på latin"

Genom att målmedvetet arbeta på utformningen av dina tal kommer du öka din egen glöd vilket kommer att smitta av sig på åhörarna men dessutom kommer du nå fram till dem på ett mer verkningsfullt sätt då du blir en spännande talare att lyssna till.

Äras den som äras bör. Tage Danielsson hör till en av vårt lands främsta ordekvilibrister och hans sannolikhetsmonolog är ett stycke genial ironi.

Ironin hör till retorikens figurlära och är oerhört omfångsrik och intressant.
 

Skulle debattävlingar fungera under svenska förhållanden? Visst finns det redan små korn av det, men under mer organiserad form som i USA? Intressant tanke.

Med rimlig grad av förberedelse bör i princip alla (möjligen med undantag för de med extrem social fobi) klara av att hålla ett tal inför publik. Alla talare är i olika grad nervösa. Men vana talare vet att man dels gör en bättre prestation med viss nervositet i magen och för det andra kräver i princip alla tal förberedelse. Om du som talare tagit dig tid till att förbereda dig så långt det varit möjligt. Om du som talare tagit reda på vilka som utgör din publik och noga förberett dig bör detta vara tillräckligt för att skicka positiva signaler till ditt nervsystem.

Om du trots noggrann förberedelse fortfarande känner dig nervös, försök hitta en mentalt avskild plats. Gå igenom och föreställ dig att presentation går bra. Försök inse att dina åhörare vill dig väl och att de kommer att uppskatta ditt tal. Genom att tänka positivt på situationen och dina åhörare lurar du din hjärna att sända positiva signaler ut i resten av kroppen. Resultatet blir att du kommer att känna dig lugnare.

När du väl ställt dig upp, le mot din publik, försök släppa ner axlarna och inled ditt tal med något mörkare röst än du vanligen använder. Släpp ut händerna och ge järnet.

Svaret på detta är avhängigt hur man lagt upp sitt tal och vilket typ av människa man är. Brukar man aldrig berätta roliga historier kanske det inte heller inte låter sig göras när man håller tal. Man kommer bara att känna sig obekväm och det kommer publiken också att göra.

Det viktiga att komma ihåg är att själva inledningen är det sista man lägger handen vid i sitt förberedelsearbete. Gången är istället att man börjar med tesen eller själva anledningen till varför du överhuvudtaget ställer dig upp för att tala. Därefter kommer argumentationen och sist en uppmanande avslutning. När allt detta arbete är gjort och man känner sig nöjd med resultatet. Först då bör man fundera på sin inledning. Och många gånger blir detta då självklart eftersom man ser vad som saknas för att skapa kontakt. Men här är ändå några tips:

• Gör ett överraskande påstående
• Lova din publik att de ska höra någonting som de vill ha
• Ställ en eller flere frågor
• Berätta en anekdot
• Ge din publik en äkta komplimang
• Visa din publik en intressant sak.

Ett bra tips och som på latin kallas för inclusio är att försöka sammanfoga avslutningen med inledningen. Om du gör det kommer din publik att känna av hur du knyter ihop säcken åt dem och kommer självklart att bli imponerad av din talarförmåga.