Pulpet

Men den viktiga lärdomen förblir dock att utstrålning och karisma kan läras - av både mig och dig.

Till en av 1900-talets största talare måste utan tvekan Martin Luther King räknas. Många är de tal som han höll och effekten av hans arbete ser vi fortfarande. MLK växte upp i den amerikanska södern under relativt gynnsamma förhållanden. Familjen King tillhörde den svarta medelklassen och var anslutna till baptistkyrkan där hans pappa var pastor. MLK hade säkerligen hört mängder av predikningar genom åren och visade själv tidigt prov på att vara en god talare. Redan i high school (gymnasiet) utmärkte han sig som talare och kom två i en stor tävling.

Under skoltiden blev MLK alltmer engagerad i sociala frågor och insåg snart att han kunde använda kyrkan som en hävert för att föra ut sitt budskap. Redan som 17 åring höll MLK sin första egna predikan i kyrkan och genom åren blev predikningarna många. Efter universitetsstudier erhöll MLK en tjänst som pastor i Baptistkyrkan i Montgomery, Alabama.

Det mest kända talat som vi brukar kalla för "I have a dream" hölls den 28 augusti 1963 inför en hänförd publik på runt 250 000 människor i Washington och många miljoner TV-tittare. Talet är fullt av religiösa symboler och anspelningar som fungerade väl i tiden och inför den publiken. Det märks tydligt att det är en pastor som talar och MLK bygger långsamt upp talet mot ett crescendo där han i slutet fyrar av sin dröm och överför, så att säga, den till sina åskådare. Hans upprepningar, hans tydliga bildspråk och hans historiska anspelningar är mästerliga och värda både analys och efterapning.

För att råda bot på detta är det förnuftigt att på ett tidigt stadium berätta om din bakgrund och dina kvalifikationer. Det kan även vara till fördel att låta ordförande introducera dig med en upplyftande presentation. Du måste visserligen följa upp detta i inledningen och med egna bevis peka på din kompetens. Men du har då ändå fått åka lite, så att säga, snålskjuts.

Om du ändå känner att ditt ethos sviktar kan det vara klokt att:

• Citera auktoriteter.
• Redovisa statistiskt säkra uppgifter.
• Ge tydliga konkreta exempel från verkligheten.
• Ta med en trave fackböcker kring ditt område. Plocka gärna upp någon och läs därifrån.

Ingen ska ens få känslan av att behöva tvivla på dina uppgifter. Uppgifterna ska hjälpa dig att bygga upp din trovärdighetsfaktor så högt som möjligt.

En lögnare tror man inte, även om han talar sanning, sa Cicero

Det är intressant att studera de kulturella skillnaderna mellan våra "svenska" gester och de "andras." Om vi bara tittar på de kroppsliga uttrycksformerna hos de olika amerikanska presidentkandidaterna och våra egna politiker kan vi lätt notera avsevärda olikheter.

Studera till exempel mimiken hos en amerikansk politiker. Man kan tydligt se hur de utstrålar tillförsikt. Han eller hon ler med hela ansiktet, talar till olika människor i publiken (oavsett om mottagaren hör det eller inte). Studera sedan gesterna och kroppshållningen. Man vinkar gärna åt någon diffus person, sätter upp tummen i en tydlig vinnargest. Hela kroppen är liksom med och hjälper till att föra ut budskapet med tillförsikt, optimism och ledaregenskaper.

Sätt gärna detta i kontrast till våra svenska politiker. Om vi tittar på Fredrik Reinfeldt så är han nästan helt utan gester. Det är till och med svårt att se några ansiktsuttryck. Han är nästan helt uttryckslös. Det var endast i samband med valsegern som man kunde se äkta glädje i ansiktet och motsatsen, ilska, i samband med Schenström-affären.

Det är i synnerhet som estradpolitiker som stora gester är viktiga för att matcha budskapet. I TV får stora yviga gester lätt en överdriven effekt.

Det intresse och den kontakt som du lyckats få initialt måste du arbeta hårt för att behålla resten av din framställning. Fånga åhörarna med blicken. Försök tala till dem, som om du satt vid middagsbordet. Sök ögonkontakt och för försiktigt blicken vidare till den ena åhöraren till den andra. Gör dem delaktiga i ditt samtal.

• Försök behålla initiativet genom att uppmana åhörarna till att ställa frågor.
• Fråga efter publikens egna erfarenheter.
• Gör en handuppräckningsgallup.

Någon har sagt att en talarsituation har ett inslag av frieri över sig. Hur tror du ett frieri skulle lyckas om friaren läste innantill i ett papper eller stirrade in i väggen ovanför sin älskade?

Detta gäller naturligtvis även retorik. Bara för att vi alla pratar varje dag innebär det inte per automatik att vi blir retoriker. Cicero menade till och med att för varje dag som vi inte arbetade aktivt med våra framsteg skulle vara en förlorad dag. Han föreslog därför att vi varje dag skulle skriva texter med en retorisk prägel.

Ett annat sätt att spänna musklerna och träna din retoriska förmåga skulle kunna vara att utmana sig i en poetry slam tävling. Varför inte anmäla dig bara för att få uppleva hur du kan göra framsteg. Eller för att åter citera Cicero. Rytmen får både ord och tanke att stråla.

För att läsa mer om tävlingen och anmälan klicka här

Du kan med andra ord inte se ledsen ut i ögon, låta kroppen hänga som en säckig kavaj och låta rösten, så att säga, släpa sig fram om du talar om sånt som är trevligt. Och vise versa.

För att råda bot mot dylika olater kan du lämpligen träna framför en spegel. Ännu bättre är att börja gå på teaterträning. Då kommer teaterpedagogen att påtala sånt du måste arbeta på.

Historien igenom har människor tvingats på reträtt när det uppdagats att de sagt eller gjort något som varit fel. Det finns mängder av intressanta försvarstal och många har blivit efterlämnade till oss för att vi ska kunna dra lärdom av dem.

Ett relativt nutida exempel i konsten att försvara sig hölls av Richard Nixon 1952. Historien var den att det pågick en valkampanj i USA. På republikanernas sida stod general Eisenhower tillsammans med Richard Nixon som sin vise president kandidat. Under kampanjen hade det kommit fram att Nixon hade mottagit 18 000 dollar i kampanjbidrag och han anklagades då för att ha stoppat pengarna i egen ficka. Tidningarna gjorde ett stort nummer av det hela och Eisenhower utövade påtryckningar på Nixon att hoppa av sin kandidatur. Men Nixon stod på sig och det republikanska partiet köpte istället TV-tid för att Nixon skulle få chans att försvara sig inför det amerikanska folket.

Det är i samband med detta som Nixon höll talet som kom att kallas för Checker-talet.

Efter att ha uttryckt indignation över anklagelsen och utan någon egentlig noggrann presentation vad pengarna används till påstod Nixon att varenda cent gått till kampanjen. Därefter vänder Nixon uppmärksamheten till sin privatekonomi "trots att den egentligen bara angår hans familj" och säger att Pat (hans hustru) "minsann inte äger någon minkpäls. Men däremot har hon en rejäl republikansk kappa. Och jag brukar säga till henne att hon ser snygg ut, oavsett vad hon har på sig." Han berättar vidare att han lånat pengar av sina föräldrar men att han nu regelbundet amorterar tillbaka dem.

Det är nu som Nixon gör ett snyggt nummer av anklagelsen och så att säga byter fokus på vad det hela handlar om. Under kampanjen hade nämligen en bidragsgivare från Texas skickat en hundvalp till familjen Nixon och de hade beslutat sig för att behålla den. "Flickorna kallar hunden för Checkers och vi har kommit att tycka om hunden och barnen älskar honom. Och därför säger jag här och nu detta, oavsett vad folk kommer att tycka. Vi kommer att behålla honom."

Minnesgoda läsare kan säkert dra sig till minnes hur en viss stadsministerkandidat omvandlade anklagelsen om slarv av kontokort, försenade dagisräkningar och annat till att handla om en Toblerone. En mycket skicklig förvandlig som alltså är lika gammal som retoriken självt.

Boken är lättläst, för att handla om retorik, och Johannesson tar avstamp i den klassiska retoriken och följer dess historia fram till den svenska retorikens intåg, om det nu finns någon sådan.

Boken bör inte betraktas som någon lärobok i ämnet utan fungerar bäst som introduktion. Här finner du mängder av exempel och skojiga anekdoter som roar för stunden.

Läs den och låt dig inspireras.

Det är här som en skvätt nervositet kommer in. En lämplig mängd fjärilar i magen är bara nyttigt och vittnar om att du känner dig laddad, likt en friidrottare som står på startlinjen.

En van talare uttryckte det så här. Förr hade jag magen full av fjärilar innan jag skulle tala. Nu för tiden flyger de i formation.

Intala dig därför att det har att berätta är viktigt, intressant och nyttigt för mina åhörare. De har kommit hit för att lyssna på dig och det du har att säga.

En av kollegorna kommenterar det våldsamma räkintaget genom att säga:

"Hey George, the Ocean called. They're running outta shrimp"

Alla runt bordet skrattade hejdlöst åt skämtet utom George. Han sitter där svarslös med ansträngt leende.

Först efteråt, på väg hem i bilen kommer George på den passande kommentaren.

"Oh, yeah? Well, the jerk store called, and they they're running outta you."

Nu var det dessvärre för sent. Det rätta ögonblicket var borta.

Att inte känna till sina åhörares intressen

Om du inte vet något om dina åhörares inställning till ämnen du ska presentera är risken stor att du lägger krut under fel bro. Om du till exempel ska prata om kvinnors rätt till fri abort och dina åhörare visar sig vara troende katoliker eller om du vill tala om fri etablering för företag och dina åhörare visar sig vara en grupp fackliga ombudsmän är risken stor att du snabbt tappar deras positiva engagemang.

Försök därför så tidigt som möjligt att ta reda på så mycket som möjligt om dem du ska tala till. Ju mer du vet desto bättre förutsättningar har du att lyckas.

Ibland finns det dock inga möjligheter att ta reda på så mycket om åhörarna. Till exempel om du ingår i en grupp talare vid ett seminarium. Försök då istället att närvara vid någon av de föreläsningar som föregår ditt och ansträng dig så långt det är möjligt att göra dig en uppfattning om vilka dina åhörare är.

Man kan också bädda för sig själv genom att i sin inledande presentation berätta lite om vem man själv är, vilken bakgrund jag som talare har och vilka förväntningar som finns.

En sådan metod kallas för Ordo naturalis eller den naturliga ordningen vilken ska förstås som att man talar i kronologisk ordning. Dåtid - nutid -framtid.

Denna metod är relativt lätt att tillämpa. Man talar helt enkelt om vad som hänt för att övergå att tala om hur sakernas tillstånd är i detta nu och till sist om hur man tänker sig framtiden.

Tänk till exempel på Best Men-talet i samband med ett bröllop. Du berättar kort om din väns bakgrund, hur fantastiskt duktigt han var att spela tennis. Att han nu tyvärr har tappat i tempo då han har haft svårt med koncentration. I framtiden kan hans nya fru dock räkna honom som en fantastisk plättvändare med tanke på den all den tidigare fina träning du gett honom. Eller nått sånt.

Exercitatio artem paravit - övning ger färdighet, sa Tacitus och det fina i kråksången är att du snabbt själv kan se dina framsteg. Precis som när du lär dig spela piano.

Se därför till att allting finns på plats och funkar innan din publik kommer in i rummet. På det sättet förhindrar du att talet stannar upp och pinsamheter uppstår när du måste försöka fixa någonting som inte fungerar. Som talare kan man istället lägga krut och energi på uppgiften nämligen att tillfredsställa auditoriets nyfikenhet. Det är därför de kommer och de är värda all ditt engagemang.

Det går dock utmärkt att arbeta med sina känslor för olika ämnen likt en skådespelare men det kräver stort engagemang och hårt arbete. Likväl finns risken för att spela över och då dör trovärdigheten lika snabbt som en mygga på din handrygg eller en tändsticka i snön.

En som förstått vikten av detta är Miljöpartiets taleskvinna, Maria Wetterstrand. Istället för att endast rabbla miljoner ton koldioxidutsläpp och antagen global uppvärmning i form av siffror förstår hon vikten att röra känslor.

I onsdagens partiledardebatt kunde vi höra följande i ett av hennes anföranden.

"Herr talman och kära lyssnare! Klimathotet är den största utmaningen som vi står inför. Hur många gånger har vi hört politiker stå i den här talarstolen och säga det? 

Vi hörde tidigare Maud Olofsson beskriva socialdemokratisk politik som ett antal grådaskiga januaridagar. Det är stor risk att vi får mer av grådaskiga januaridagar med de klimatförändringar som hotar den här planeten framöver. 

Jag har fått uppleva en pulkadag på hela vintern. Medan barnen här har väntat på snön som inte kommer har barnen i södra Afrika väntat på regnet, som kom i så stora mängder att det blev översvämningar när det väl kom. Det är de, ska vi komma ihåg, som drabbas allra hårdast av de klimatförändringar som vi i de rika länderna orsakar."

Att måla upp en situation där barn förekommer är mycket effektivt och skjuter rätt in i alla vuxnas hjärtan. Alla föräldrar kan känna in hur det är när barnen inte längre får leka i snön.

Genom att välja tydliga, familjära situationer kan du få till en mycket effektiv argumentation som dina åhörare kan ha svårt att värja sig emot. Men kom ihåg att argumentet måste följas upp med bevis i form av just vetenskapligt torra siffror, statistik eller diagram.

Förmodligen har man då begått någon av alla de grodor som är så lätt att göra.

Att vara dåligt förberedd. Detta är förmodligen ett av de vanligaste misstagen en talare kan göra. Och det finns hur många bortförklaringar som helst att inte förbereda sina tal. Jag fick så lite tid på mig. Jag hann inte. Det kom saker emellan.

Om du har tackat Ja till att hålla ett tal så borde detta Ja bygga på att du vet att du hinner förbereda dig i lämplig grad. I annat fall borde du tacka nej.

Börja därför så fort du fått uppgiften att samla material som du senare kan använda som underlag till ditt tal. Öppna ett dokument och skriv in allt som kan ha med talet att göra. I detta första skede är du intresserad av så mycket information som du tänkas kan. Samla på citat, historier, minnen, mer eller mindre intressanta upplysningar, fakta, artiklar, bilder, formuleringar, ja vad som än kommer upp. I denna fas talar vi bara om kvantitet. Kvaliteten kommer senare när nu du strukturerar ditt tal.

Cicero formulerade tre krav på en talare. Han namngav dem till officia oratóris, talarens plikter.

Första kravet kallade han docere. Med det menade Cicero att en talare måste undervisa eller lära sina åhörare någonting. De måste få ut nått av talet.

Andra kravet kallade han för movere. Här tänkte sig Cicero att en talare måste påverka sina åhörare. Publiken måste bli berörd för att agera.

Det tredje kravet är intressant. Cicero kallade det för delectare. De påminner till viss del om att röra känslor men skiljer sig genom att det lägger krav på att talaren måste väcka välbehag genom att exempelvis roa sin publik. En talare fick aldrig, aldrig, aldrig bli tråkig. Gäspade domaren, resonerade Cicero, då var målet förlorat.

Att ha tagit reda på alla förutsättningar innan du håller ett tal är centralt i retoriken. Det har till och med fått ett eget begrepp - Intellectio.

Intellecto kan sammanfattas ungefär som att du som talare måste helt förstå vilken retorisk situation du har framför dig. Man kan därför lämpligen ställa sig ett antal frågor. Vad är målet med talet? Till vilka personer ska talet riktas? Vilken önskad effekt ska det få? Vilken art av tal ska hållas? Och vilka andra hänsyn som måste tas?

Först när man är helt på det klara med dessa grundläggande tankar är man redo att ta sig an uppgiften.

Men även en skolad retoriker kan göra fel. Jag fick för en tid sedan frågan om jag ville säga några ord i samband med en vigsel. Jag skulle få några minuter på mig. Jag visste att efter vigseln skulle de nygifta hålla öppet hus med förmodad invasion av glada gratulanter. Jag satte mig ner och funderade ut en röd tråd och hittade snart en kul bild med ensamseglare som jag tyckte skulle passa in i talet. Men vad jag helt glömde bort var att ta reda på vilka som skulle övervara vigseln och hur många åhörare som skulle vara närvarande.

Nå, nöjd med resultatet kunde jag påbörja det avslutande och viktiga memoria-arbetet, alltså själva inlärningsfasen. Den del då man gör talet till sitt eget och får det att låta som om man håller talet helt spontant.

Idag ringde den lycklige brudgummen för att höra sig för om jag glömt bort mitt löfte? Under samtalet framkom det att det att det inte alls skulle vara fullt hus utan endast de lyckliga tu, deras vuxna barn, min egen familj samt vigselförrättaren som skulle närvara. Aj, aj, aj. Helt nya förutsättningar. Talet åkte i elden.

Här ser vi ett tydligt exempel på ordens makt. Om du vill påverka din publik i någon riktning kan du använda dig av mer eller mindre subtila förstärkningsord. Våra synonymordböcker är fulla av tips och förslag som du kan ha nytta av. Lika viktigt blir det naturligtvis när du lyssnar till ett tal eller läser en text där avsändaren använder sig av denna teknik. Då bör din inre varningsklocka ringa. En talare "förråder" ofta sin avsikt genom valet av uttryck. Fundera lite kring dessa tre exempel och vilken färgning valet av ord eller begrepp ger.

Peter diskuterar gärna språkvårdsproblem/språkmanipulation.

Mats är gubbsjuk och springer efter småflickor.

Mona är en stark kvinna som står upp för de svaga i samhället.

Jag lyssnade för en tid sedan på en talare. Det var en chef som ville beskriva sin syn på sitt företag och vilka förändringar som skulle ske och vilka viktiga återgärder företaget måste göra.

- När vi tittar i kalejdoskopet, sa chefen, så ser vi ett antal åtgärder som vi måste utföra för att vi ska komma i hamn. Hon fortsatte och försökte utveckla sina tankar om det viktiga förändringsarbetet som måste till.

Jag antar att denne talare ville försöka förklara för oss åhörare att hon gjorde sitt bästa med att se in i framtiden. Vi vet alla hur svårt det är försöka gissa vår morgondag. Men med hjälp av mer eller mindre säkra data och parametrar kan vi ändå göra oss en bild av vad som ska hända. Dock ställer jag mig något tveksam till valet av just denna metafor.

Enligt Nationalencyklopedin är kalejdoskop ett slags titt-leksak. I ett rör har man satt fast två eller tre speglar som är vinklade mot varandra. Framför dem ligger till exempel färgade glasbitar och de speglas i speglarna. När man rör på kalejdoskopet ramlar bitarna runt och så blir det nya mönster. Chansen att bitarna skulle ramla på exakt samma sätt mer än en gång är otroligt liten. Och därför förekommer inte samma mönster flera gånger.

När man funderar på valet av metafor så leder det vidare till en ganska förvirrad bild över hur framtiden för företaget ska se ut. Hur man än vänder och vrider på informationen så är ändå visionen alltid lika abstrakt och verklighetsfrånvänd. Chefen förmedlar en gissning som kan vara si eller så. Eller så var det så enkelt att talaren bara ville beskriva en LSD tripp. Vad vet jag?

Det är svårt att hålla tal. Det är ännu svårare att övertyga. Det är mästerskap att framföra ett minnesvärt tal. Vi brottas alla med våra farhågor och rädslor. Men det finns hjälp och genvägar. En är att göra som Cheeta. Härma! Ta efter dem som redan gjort det. Quintilianus uppmanade sina elever att titta och ta efter de bästa talarna. Och den bäste av dem alla, Cicero, hans texter skulle man lära sig utantill. Varför? Därför att det var på det sättet man själv kunde bli ett framgångsrik talare. Sedan gällde det naturligtvis att hitta sin egen personliga stil. Men det är ett annat kapitel.

Schysta filmtal att apa efter.

Under antiken ansågs retoriken tillhöra den förnämsta av alla konstarter. Det var med hjälp av den som man vann sina mål på forum. Det var med hjälp av retoriken som man gjorde sig ett namn. Demosthenes, som ansågs som en av dåtidens främsta talare, betonade framförandet som det enskilt viktigaste verktyget för att övertyga. Retorik är framförandet, sa han.

Cicero var inne på samma linje. Han hävdade att även den bäste talaren skulle stå sig slätt om denne inte förstod sig på framförandets konst. En medelmåttig talare däremot, som behärskade denna konst, skulle komma att övertyga även den mest krävande publik.

Nu, 2000 år senare, gäller detta fortfarande. I allra högsta grad.

"According to most studies, people's number one fear is public speaking. Number two is death. Death is number two. Does that sound right? This means to the average person, if you go to a funeral, you're better off in the casket than doing the eulogy."

När en av den norska självständighetsrörelsen förgrundsgestalter Henrik Wergeland höll sitt historiska tal 17 maj, 1833 inför er stor entusiastisk publik hade hans förberedelse inte varit den bästa. Kvällen före hade nämligen Wergeland och hans vänner tillbringat på en krog tillsammans med en grupp motståndare till unionsupplösningen. Där hade spriten flödat och diskussionens vågor stigit högt. Det hela slutade i slagsmål och Wergelands kläder hade slitits sönder. Först vid fyratiden lyckades Wergeland komma i säng och somnade i en väns soffa. Morgonen efter blev Wergeland tvungen att låna ihop kläder. Det blev en folkdräkt. Med en frukost bestående av cognac skred så Wergeland till handling.

Talet som Wergeland höll var så förvirrat och är så svårt att få grepp om att det knappt låter sig göras. Men det var ett starkt patriotiskt tal. Det hyllade frihet, likhet och broderskap inom nationens ramar. Bilder skulle manas fram om nationens stolta förflutna. Men inte ens när man har möjlighet att läsa det om och om igen i sin egen takt är det möjligt att följa tankens gång. Trots detta förvirrade budskap utstrålade Wergeland så mycket entusiasm att publiken tjöt av glädje. Efter att Wergeland hade lämnat podiet fortsatte hyllningarna resten av dagen runt om i staden och han fick finna sig i att bli hissad gång på gång. Resten är så att säga historia.

Du kan med andra ord komma långt enbart på entusiasm. Om publiken finner skäl att uppfatta dig som trovärdig, sann och helt brinnande för ditt ämne så kanske, kanske ditt ickestrukturerade tal ändå vinner dina åhörares hjärtan.